summarize technical paragraph

20 Sep summarize technical paragraph

Könsskillnader i skolprestationer och pojkar i utbildning

Pojkar presterar sämre än flickor i skolan. Så har det varit under en lång tid. Hur ser skillnaderna ut och vad beror de på? Fil. Dr. Mia Heikkilä skriver om de under-sökningar som har gjorts och ger exempel från forskningen i denna kunskapsöversikt.

Skolprestationer sett ur ett könsperspektiv har verkligen blivit uppmärksammade de senaste åren. De internationella mätningarna av elevers prestationer inom vissa områden – PISA, TIMSS och PIRLS – uppmärksammade nivån på elevers prestationer i skolan och de nationella prestationerna placerades i relation till många andra länder. I dessa undersökningar blir könsskillnaderna i skolprestationer tydligt redovisade.

I mätningarna av elevers skolprestationer faller pojkar som grupp tydligt ut som låg-presterande i alla europeiska länder. De stora könsskillnaderna börjar alltmer problematiseras som en ”pojkkris” och en rad olika orsaker börjar vaskas fram i debatten till att pojkar är utbildningens ”förlorare”. Arnesen, Lahelma och Öhrn (2007) gör intressanta iakttagelser om den så kallade pojkkrisen och beskriver pojkkrisens etablerande i skoldebatten som en kringresande företeelse (”travelling discourse”) som sprider sig från land till land i Europa.

Vilka ämnen handlar det om?

Det har länge varit så att flickor sammantaget har haft bättre resultat i skolan än pojkar. Det här är inget nytt fenomen som nyligen uppstått, utan det handlar om cirka de senaste 30 åren som det varit så. Formuleringen ”ca 30 år” beror på att betygssystemen skiftat över tid, och statistik har inte förts på samma sätt, så att korrekt jämförbara data är svåra att ta fram (SOU 2009:64).

Det som är skillnaden från tidigare är att flickor nu har bättre resultat i de flesta ämnen och så har det inte alltid varit. Pojkar har varit bättre i matematik, idrott och hälsa och teknik än flickor, men idag har pojkar endast bättre resultat i idrott och hälsa än vad flickor har.

I SOU 2009:64 (delbetänkande från Delegationen för jämställdhet i skolan som fanns 2008-2010) finns mycket detaljerade beskrivningar och tabeller med statistik av könsskillnader i skolprestationer (s. 117 ff). I delbetänkandet illustreras hur skillnaderna ser ut när grundskolan avslutas. Statistiken visar att både flickors och pojkars skolresultat har försämrats men att pojkar som grupp har markant lägre skolresultat än flickor som grupp.

Enligt Skolverkets statistik (I SOU 2009:64) är resultatskillnaderna minst i teknik, matematik och engelska. Störst är skillnaderna i bild, hem- och konsumentkunskap och svenska där pojkar halkar efter. Att det just är svenska som det är stora skillnader i kan man se som särskilt allvarligt. Ämnet svenska innehåller många viktiga delar för en individs och ett samhälles utveckling genom att språket är en central del i till exempel identitetsutveckling och möjlighet till känslouttryck.

I en del sammanhang uttrycks det också som att kunskaper i svenska har överspridnings-effekter på andra ämnen, det vill säga att en elev genom goda kunskaper i svenska lättare kan ta till sig andra ämnens innehåll. Regeringen har som en jämställdhetsåtgärd för skolan satsat på läs- och skrivinlärning genom att ge Skolverket resurser att generellt utveckla lärarnas kompetens inom området.

Varför ska man uppmärksamma statistik?

Det är viktigt att analysera könsuppdelad statistik och vilken ny kunskap den ger. Statistik om könsskillnader i skolprestationer ger viss information om flickor och pojkar i skolan. Statistiken ger information som gör det möjligt att utveckla jämställdhetstänkandet i skolan eftersom det visar på att grupperna inte har samma möjlighet och villkor. Det som dock är viktigt i sammanhanget är att påminna sig om att statistiken beskriver hela gruppen flickor och hela gruppen pojkar. Det finns alltid enskilda individer som är undantag från dessa statistiska resultat. Men statistiken kan ge oss värdefull övergripande information.

Mätningen av skolprestationer är en av de få parametrar som mäts och som kan säga något övergripande om kvaliteten i svensk skola. Den statistik som Skolverket tar fram är baserad på elevernas prestationer mätta i form av betyg. Betygen statistikförs på individbasis och antas säga något om skolans tillstånd. Den här slutledningen kan man kritisera och diskutera som ett mått på kvalitet. Skolverket mäter och statistikför inte exempelvis antal prov, använda läromedel eller lärarkompetens för att säga något om skolans kvalitet. Man statistikför de få betyg som ges och ser det som en indikator på hur bra en skola/skolan som helhet är och på hur bra flickorna och pojkarna är.

Könsskillnaderna i skolprestationer är per automatik inte det samma som att vi vet att flickor och pojkar lär sig. Skolprestationer och betyg är inte lika med vad eleverna lär sig i skolan, utan betyg är i första hand ett utsållningsinstrument och inte ett mått på lärande (se till exempel Lundahl, 2011). Det finns alltså en rad steg som har med skolans kvalitet att göra som man hoppar över i analysen. Därför är det viktigt att statistiken följs upp med kvalitativa analyser av flickor och pojkar i skolan. Ett sådant forskningsprojekt pågår just nu vid Göteborgs universitet och beräknas vara klart ca 2013.

Det som är intressant att uppmärksamma i den här diskussionen om huruvida klass är en viktigare faktor att ta hänsyn till än kön när skolprestationer sätts i fokus.

En fråga är om könsskillnaderna i betyg varierar med föräldrarnas utbildning-sbakgrund (socioekonomi). Myndigheten för skolutveckling har i rapporten Kön och skolframgång – tolkningar och perspektiv, visat att ju högre utbildningsnivå elevens moder har desto högre blir det genomsnittliga meritvärdet hos eleven. (SOU 2009:64)

Det finns också andra parametrar som är viktiga och som behöver uppmärksammas i diskussionen om skolprestationer.

SCB:s definition på utländsk bakgrund är ”elever födda utomlands samt elever födda i Sverige med båda föräldrarna födda utomlands”. Elever med svensk bakgrund presterar i genomsnitt bättre än elever med utländsk bakgrund, enligt den valda definitionen. Däremot ser vi att ”utländska” flickor i genomsnitt presterar något bättre än vad ”svenska” pojkar gör. (SOU 2009:64)

Det finns alltså även andra parametrar än kön som är centrala i skillnader i skolprestationer. Det är viktigt att komma ihåg som lärare och i diskussionen om skolprestationer. Det säger något om verkligheten som kan tillföras till en didaktisk reflektion.

Varför är det då viktigt att uppmärksamma statistik som säger något om skolprestationer i relation till kön? Tror vi verkligen att kön spelar roll när det gäller att prestera i skolan? Här är det viktigt att noga tänka igenom vad det är som uppmärksammas. Det som uppmärksammas är elevernas prestationer, och det är vilka resultat de uppnår i skolan. Resultaten är, eller skall vara, en spegling av vad eleverna lär sig. Vad man lär sig är en komplex sammanlagd spegling av vad som händer i undervisnings-situationen, i klassrummet, vilka läromedel man har och vilken lärarens utbildning är.

Skolprestationer är resultatet av didaktiska reflektioner, beslut och överväganden som görs av lärare och skolpersonal. Didaktik handlar om vilka villkor för lärande vi ger flickor och pojkar. Att flickor och pojkar uppvisar olika bra skolprestationer kan alltså handla om hur lärare bemöter flickor och pojkar och vilka olika förväntningar och förhoppningar lärare har på flickorna och pojkarna. Därtill samverkar det med de förväntningar och förhoppningar eleverna själva har på sig själva och andra som flickor och pojkar. Det är därför särskilt viktigt att inkludera eleverna i jämställdhetsreflektioner och uppmärksamma eleverna på att de som individer och personer inte är problematiska om de inte presterar på en viss nivå, utan att det har att göra med allt från strukturer till lärarens didaktiska kompetens.

Vill man förändra skolprestationerna är det därför inte riktigt relevant att försöka hitta fel på eleverna. Det är inte synd om en viss grupp elever, det är inte eleverna som ska förändras i första hand om man vill arbeta långsiktigt. När man tittat igenom situationen på sin skola eller i sin klass är det kanske det som man kommer fram till, men det är inte där man ska börja för att förändra. Det som behövs är att lärarna ser över sina didaktiska beslut. Varför gör jag som man gör i klassrummet? Varför väljer jag det läromedel jag väljer? Vilka arbetssätt använder jag? Och att man ser över hur man i didaktiska beslut uppmärksammar kön som kategori. Vad innebär det?

Jo, det innebär bland annat att man som lärare ställer didaktiska frågor till sig själv, till exempel – passar den här uppgiften både flickor och pojkar? Kommer flickor och pojkar att tilltalas på samma sätt av uppgiftens innehåll, det sätt den är utformad på? Eller att man frågar sig – passar det här arbetssättet både flickor och pojkar i den här klassen? Det här är inte detsamma som att säga att flickor per se är olika, utan att de på grund av samhällets könsnormer slussas in i olika sätt att socialt tränas att bli människa.

Det man som lärare kanske framför allt behöver är, att reflektera över hur man själv som lärare markerar skillnader mellan könen genom sitt sätt att vara kvinna eller man. Ger jag flickor och pojkar samma grad av uppmärksamhet? Kommunicerar jag på olika sätt med flickor och pojkar? Ger jag flickor och pojkar likadan bedömning, eller kräver jag mer av någon av grupperna?

Orsaker till könsskillnader i skolprestationer

Vad vet vi då om orsakerna till könsskillnader i skolprestationer? Det vi kan säga är att vi har få grundliga analyser av orsakerna som bygger på kvalitativ forskning. Vi har en rad möjliga analyser genom forskningsbaserade iakttagelser, men få kvalitativa studier. Vi har alltså statistiken, men för att kunna nyansera statistiken måste vi få fler kvalitativa analyser så att statistiken levandegörs. Det pågår som tidigare nämnts ett nystartat forskningsprojekt vid Göteborgs universitet där skolprestationer ur ett könsperspektiv är i fokus och de resultaten kommer att ge oss en del svar.

I några rapporter har tänkbara orsaker analyserats (SOU 2010:51, SOU 2010:52, SOU 2010:53). Dessa rapporter närmar sig frågan på olika sätt. Det som dessa har gemensamt och som man kan fundera på är att frågan oftast har diskuterats och problematiserats genom pojkars prestationer. Därigenom har också pojkars identitet i relation till skola och utbildning lyfts fram. Det är en viktig diskussion inte minst eftersom pojkars kön sällan problematiseras. Det kan därför ses som en positiv följd av diskussionen av könsskillnader i skolprestationer. Pojkars identitetsskapande och manliga ideal förtjänar dock en egen diskussion, frikopplad från prestationer.

Inga Wernersson (SOU 2010:51) gör en genomgripande genomgång av orsaker till könsskillnader i rapporten Könsskillnader i skolprestationer – idéer om orsaker. Wernersson gör en skillnad mellan individbaserade förklaringar som har med individens kön i sig att göra, och skolbaserade förklaringar som handlar om hur skolans roll i samhället påverkar elevers prestationer.

Wernersson menar att statistiska analyser av Skolverkets data sammanfattningsvis pekar på:

· att pojkar i genomsnitt uppnår 90 procent av flickors prestationer;

· att flickors högre betyg inte förklaras av den höge andelen kvinnliga lärare;

· att det finns en större andel pojkar som av olika skäl får specialundervisning;

· att den större andelen pojkar bland de mest lågpresterande inte förklarar hela medelvärdesskillnaden;

· att variationen mellan skolor visserligen kan vara stor, men inte kan förklara könsskillnaderna då de inte består från år till år;

· att könsskillnaderna är något större i glesbygd och industrikommuner, men att detta förklarar bara en liten del av den totala skillnaden;

· att könsskillnaderna inte på något enkelt sätt är relaterade till etnicitet eller social bakgrund då de är av samma storleksordning i analyserade undergrupper;

· att man inte kunnat undersöka huruvida arbetssätten i skolan, med ökad andel enskilt arbete och minskad grad av lärarstyrd undervisning påverkar gruppen flickors och gruppen pojkars lärande;

· att åtminstone en del av förklaringen ligger i att flickor lägger ner mer tid och engagemang på skolarbetet.

I rapporten diskuterar Wernersson dessutom bland annat tänkbara kvalitativa orsaker till könsskillnader i skolprestationer. Orsakerna kan göras till följande lista:

· Flickor har alltid haft högre betyg än pojkar

· Pojkars underprestation är inget unikt svenskt

· Detta fenomen kan därför sannolikt inte föras tillbaka på förhållanden som är specifika för den svenska skolan

· Begåvningsforskning pekar entydigt på att könsskillnaderna i kognitiva förutsättningar är små eller obefintliga

· Det förefaller finnas skillnader i flickors och pojkars olika förhållningssätt till skolan och olika arbetssätt

· Ett förslag till förklaring av att pojkar är mindre engagerade i skolarbetet är att skolan upplevs som feminin och utgör ett hot mot deras maskulinitet

· ”Antipluggkultur”, som tidigare identifierats som arbetarklassrelaterat avståndstagande från en medelklassdominerad skola, har brett ut sig och inkluderar nu också medelklassens pojkar

· Ett förslag till förklaring av antipluggkulturens utbredning är att den växt fram som försvar både för social självbild (bl.a. maskulinitet) och för akademisk självbild (rädsla för misslyckande)

· Arbetssätten för respektive skolform har gradvis blivit mer individualiserade, vilket kan ge motivation och energi, men också kräver ansvar och självförtroende

· Kanske väljer fler pojkar att avvisa kraven från skolans sida och låter bli att försöka, medan fler flickor väljer att arbeta hårt med stress som konsekvens

· Pojkars tendens att överskatta sin förmåga genom att förlägga misslyckanden till yttre omständigheter och framgångar till inre resurser är på gott och ont.

I SOU 2010:51 utvecklar Wernersson sina resonemang kring dessa punkter.

Martin Ingvar (SOU 2010:52) gör i sin rapport en fokusering på tänkbara biologiska skillnader mellan flickor och pojkar. Han lyfter fram var de biologiska skillnaderna finns mellan flickor och pojkar men diskuterar inte på vilket sätt dessa påverkar lärandet, och därmed resultat och prestation hos flickor och pojkar. De biologiska skillnader mellan flickor och pojkar som Ingvar listar är sammanfattningsvis kognitiv funktion, emotionell reglering och mognadstakt.

Mer detaljerat listar Ingvar dessa skillnader mellan könen som avspeglas bl.a. i:

· Hjärnans form

· Hjärnans kognitiva organisation

· Hjärnans mognad

· Hormonell påverkan på hjärnan

· Färdighetsprofil

· Mönster för interaktion mellan arv och miljö

· Förekomst av kognitiva funktionshinder (ADHD, Autism, Aspberger, Dyslexi)

Han diskuterar dessa i liten utsträckning i rapporten i relation till pojkars och flickors skilda skolprestationer:

Det finns anledning att ta skillnaderna mellan pojkar och flickor i skolprestationer på allvar och göra det utifrån en arv-miljö-modell. Annars riskerar svaga analyser leda till felaktiga och otillräckliga insatser för en bra skola där både pojkar och flickor utvecklas till sin fulla potential.

Michael Kimmel, professor i sociologi med inriktning mot maskulinitet har gjort ett som han kallar bakgrundsdokument om ”pojkkrisen” (SOU 2010:53). Kimmel lyfter fram tre dimensioner av ”pojkkrisen” genom att mena att pojkars problem i relation till skolan handlar om deltagande i undervisning, pojkars resultat och pojkars beteende. Han lyfter fram olika analyser som har med maskulinitetsideal att göra och som kan vara en del i att förstå varför just pojkars skolprestationer är i fokus och varför man därmed gjort pojkar till problem i skolan. Dessa går i linje med Wernerssons rapport.

Kimmel skriver om problematiska maskulinitetsideal som ett hinder för utbildning och skolengagemang för pojkar. Han skriver:

Att vara pojke innebär en sådan isolering och ständig oro som det innebär att varje sekund vara tvungen att bevisa sin manlighet. Pojkåren är en period av ständigt, obarmhärtigt testande av hur det är att vara en vuxen man.

Kimmel menar vidare i rapporten att:

Om vi verkligen vill rädda pojkarna, skydda dem och främja pojkåren, så måste vår uppgift vara att finna sätt för att avslöja och utmana denna manliga ideologi, slå sönder den enkla modellen att pojkar nu en gång alltid är pojkar och undanröja pojkars känsla av självberättigande. För i verkligheten är denna manliga ideologi ett problem för både flickor och pojkar. (SOU 2010:53 s. 54)

Förutom dessa rapporter finns även en del andra forskningsresultat som kan ge oss svar och reflektioner. Marie Nordberg vid Karlstads universitet har forskat om pojkar i förskolan och skolan och genom framför allt två böcker (Nordberg, 2005, Nordberg, 2008) bidragit till diskussionen om pojkar och skola.

Sammanfattning

En del av vad det förväntas vara att vara pojke är ofta kopplat till prestation och tävling och ”vara bättre” än framförallt flickorna. Det är därför synd att diskussionen om pojkar och pojkars identitet tar avstamp i just prestationer. Pojkars prestationer är särskilt viktigt att problematisera som en del av pojkars identitetsskapande, eftersom pojkar i relation till just utbildning kan få stora konsekvenser både för framtida män och ett framtida samhälle där män inte deltar i samma utsträckning som kvinnor på grund av avståndstagande från utbildning.

Diskussionen om pojkars låga skolprestationer visar på ett särskilt tydligt sätt att de ideal om pojkidentiteten som finns är motstridiga och svåra att leva upp till, på samma sätt som det är för flickor att leva upp till gällande ideala flickidentiteter. Det viktiga är därför att få upp dessa motstridigheter till ytan, diskutera dessa och tänka tillsammans med eleverna. Eftersom pojkar är så vana att få negativ uppmärksamhet är det verkligen tråkigt att något som kunde vara så bra för pojkar, det vill säga utbildning och kunskap, får denna negativa uppmärksamhet.

Det är dock självklart så, att när en grupp så tydligt utmärker sig i statistiken genom att riskera att inte få tillgodogöra sig lärande och utveckling i skolan, måste något göras. Att systematiskt initiera lärares könsmedvetna och didaktiska reflektion är ett bra sätt att börja förändrings- och utvecklingsarbetet.

Referenser och lästips

Det finns mycket skrivet om detta ämne särskilt i de anglosaxiska länderna. De referenser och lästips som här ges är direkt relaterade till svenska förhållanden.

Arnesen, Anne-Lise, Lahelma, Elina & Öhrn, Elisabet (2007). ”Travelling discourses on gender and education. The case of boys´ underachievement”. Nordisk Pedagogik, Vol.28, pp. 1-14.

Lundahl, Christina (2011). Bedömning för lärande. Stockholm: Norstedts

Nordberg, Marie (red.) (2005). Manlighet i fokus: en bok om manliga pedagoger, pojkar och maskulinitetsskapande i förskola och skola. 1. Uppl. Stockhoolm: Liber

Nordberg, Marie (red.) (2008). Maskulinitet på schemat: pojkar, flickor och könsskapande i förskola och skola. 1 uppl. Stockholm: Liber

SOU 2010:64 Flickor och pojkar i skolan: hur jämställt är det? Delbetänkande från Delegationen för jämställdhet i skolan

SOU 2010:51 Könsskillnader i skolprestationer – idéer om orsaker av Inga Werenersson

SOU 2010:52 Biologiska faktorer och könsskillnader i skolresultat av Martin Ingvar

SOU 2010:53 Pojkar och skolan: Ett bakgrundsdokument om ”pojkkrisen” av Michael Kimmel

Kunskapsöversikten är skriven på uppdrag av Genusskolan.se av Mia Heikkilä som är fil. dr. i pedagogik och har varit utredningssekreterare för Delegationen för jämställdhet i skolan, DEJA.